Lyxlunch på lastkajen

Först begrunda pristagarna från Årets bild 2014 på Galleri kontrast. Begrundandet: pressfoto ser rätt lika ut år från år. Det är vissa genrer som belönas. Krigsbilder, socialreportage, berättelser om överlevare…

Sedan en vegosushi som är en prunkande rabatt med girlanger av ärtskott och kryddig tagetes. På den gamla lastkajen i söderläge ute på gården.

Behandling av hovböld – huskur

När våren gjorde sitt intåg på allvar och jorden vaknade till liv igen så blev Sussi plötsligt halt på ena bakbenet, och svullen i kotan. Åh nej, tänkte jag och undrade när och hur fina lilla hästen stukat foten?

Jag har haft häst i sex år nu men aldrig har någon varit halt. Blev ganska ställd. Vad har hänt, vad ska jag göra?
Läs mer

Stockholm stories – stolt storasyster

Har just varit på premiären av Stockholm stories. En långfilm baserad på en novellsamling av Jonas Karlsson, mest känd som skådis.

Det en film som lyckas säga något om tiden vi lever i. Hur svårt det är att nå fram hur mycket vi nu än vill komma nära.

Hårda verkligheter träder fram. Förlagsbranschens skoningslösa människosyn, överklassens patriarkala förtryck, finansdepartementets och reklambyråns tjänare.

Till slut får de ensamma varandra.

Fint tempo och disposition i manus.
Bra spelade karaktärer.
Väl genomfört rakt igenom och publiken naglas fast från början till slut.

Mitt i produktionen har min duktiga supersyster stått.

Trailern:

Hyllningsrecension i Svenska Dagbladet

Sen tar vi Berlin

wpid-wp-1394179952352.jpg

En fin bok om att hitta vägen och lugnet, platsen i sitt liv, samtidigt vilja och grubbla så mycket.
Den här boken plockade jag upp när biblioteket i lilla Henån hade utförsäljning.
Det var den sommaren när jag sov i en bod med öppna dörrar. Det var jag, Sirkill och katterna.
För första gången på väldigt länge skulle jag ha ett riktigt långt sommarlov. Utan massa jobb.

Det blev ingen bok-sommar. Det blev mycket rida, och fixa med hästbuss. En långritt med övernattning i skogen.
Men nu plockade jag upp den här boken. Och fastnade.

Lou upplever att livet går på tomgång i Malmö. Ingen riktning, och hon vågar inte det hon vill. Det är knappt att hon vågar känna efter vad hon faktiskt vill.
Hon drar till Berlin. Till kollektiven i ockuperade hus.
Och hittar till slut modet att vara i det som hon vill med sitt liv.

image

Äventyrslängtan

image

På hemväg från jobbet slank jag in på underbara Söderbokhandeln och fiskade upp boken om Linde Klinckowström-von Rosens liv. Kvinnan som tillsammans med sin häst Castor red runt i mellankrigstidens Europa. Varit sugen på denna länge!

En av de första ”riktiga” böckerna jag läste var Två hästar – om ”husbond” som köper två mustanger på Eldslandet och sedan rider till New York. Äventyret är berättat ur hästarnas perspektiv. När resan, som tar två år, är slut, återbördar husbond sina vänner till pampas, och lämnar dem på vidderna i solnedgången. Sista sidan grät jag…
…och drömde länge länge om att rida långritter genom världen…

Sista potatisarna från sommaren

Kokade sista potatisarna från skörden i somras. Gula är Jutlandica och röda är Asterix, goda båda!
De hade räckt och blivit över fram till sommaren om inte vattensorkarna hade tagit 80 procent av skörden. Men känner mig faktiskt glad över att alla sorkbarnen därute förhoppningsvis är mätta och glada nu…