Längtar efter hästkrafter i arbete

image

I januarisolen var jag ute med både Sirkill och Sussi och klättrade över stock och sten i skogen, alla tre lika lyckliga.

Innan vi gav oss iväg testade jag passformen på lokselen till Sirkill som jag köpte före sommaren. Den ligger nu mycket bättre efter att jag skaffade en extra del (nackputa) på Floby överskottslager på hemväg från Orust, men några inställningar till ska göras.

Längtar som en tok efter att börja använda lokselen i riktigt arbete. Att dra hem stock till ved, flytta stenar… På sikt skaffa en hästdragen slåtterbalk och putsa hagarna på egen hand.

Ännu fluffigare drömmar är att bygga en hölada och kunna hässja sitt eget hö…. Men till den dagen är det långt.

På tal om flytta stenar. Har gnuggat alla mina bästa idéer på hur det borde gå till men inte riktigt kommit på nåt självklart. Efter att ha googlat kors och tvärs hittade jag lösningen för en stund sedan: slå en snökedja (för däck) kring stenen, och sedan spänna för hästen. Så himla smart, måtte jag inte glömma det! Har ju ett antal stenar som väntar på en ny uppgift i livet….

Annan bra grej att drömma om: prisvärd lunningsbåge. Men tänker att för de flesta situationer duger en hederlig gammal timmerkälke lika bra. Lunningsbågens fördelar är att den lyfter upp stocken själv, och det går att backa med den.

Att dra stock en och en går att göra med en släpsax, men de är nästan lika dyra som en lunningsbåge…

Behandling av hovböld – huskur

När våren gjorde sitt intåg på allvar och jorden vaknade till liv igen så blev Sussi plötsligt halt på ena bakbenet, och svullen i kotan. Åh nej, tänkte jag och undrade när och hur fina lilla hästen stukat foten?

Jag har haft häst i sex år nu men aldrig har någon varit halt. Blev ganska ställd. Vad har hänt, vad ska jag göra?
Läs mer

Äventyrslängtan

image

På hemväg från jobbet slank jag in på underbara Söderbokhandeln och fiskade upp boken om Linde Klinckowström-von Rosens liv. Kvinnan som tillsammans med sin häst Castor red runt i mellankrigstidens Europa. Varit sugen på denna länge!

En av de första ”riktiga” böckerna jag läste var Två hästar – om ”husbond” som köper två mustanger på Eldslandet och sedan rider till New York. Äventyret är berättat ur hästarnas perspektiv. När resan, som tar två år, är slut, återbördar husbond sina vänner till pampas, och lämnar dem på vidderna i solnedgången. Sista sidan grät jag…
…och drömde länge länge om att rida långritter genom världen…