Odlings-längtan och kamomill som läkeört

Häromkvällen åkte jag och Mary-Anne över till Christie – som har sin häst här på NSAE – och lade upp lite strategier för boken. Det blev en hel del gjort.

Men innan vi satte oss med bok och samosas (jag tycks bara vistas bland vegetariska själsfränder) kollade vi på husets fantastiska trädgård. Finaste var nog pergolan med ett hav av blåregn ovanpå, och små lampor under för kvällshänget. Taggande för mig att också se hela sex (!) stycken rejäla djupbäddar för odling. Jag har ju bara tre :).



Mitt eget odlingsprotokoll börjar med en låda på åtta meters längd och 1,10 meters bredd förra (och första) sommaren på Loppebo. Endast ett plankvarv högt. Det var det materialet som fanns att tillgå just då, men svalde all gödsel som hästarna ordnade första våren. Ovanpå gödseln siktade jag över tunt med sandjord. Största anledningen till att jag började odla direkt var att jag kände att det var synd och skam att inte ta vara på all näring när den nu redan fanns på plats.

Grannarna undrade om det verkligen skulle fungera att odla direkt i hästgödseln. Det visade sig att det gick kanonbra. Fröna grodde i det centimetertunna sandjordlagret först. De fick go värme från hästskiten under. När plantorna börjat sticka ner sina rötter djupare hade gödslet brunnit ihop det värsta (och det var ju aldrig purfärskt heller). Rötterna hade massa näring och luckert djup.

Det gick att odla betydligt tätare än rekommendationerna på fröpåsarna. De dryga åtta kvadratmetrarna gav mig mat hela hösten. Linnéa fick blodad tand…
Andra året byggde jag två nya lådor, och första lådan fick ett varv plankor till. All gödsel från vintersäsongen fick plats som tur var!

Så här såg det ut i tidig maj i år alldeles innan plantering (bara två små tomatplantor växer i mini-växthuset från ikea, som för övrigt måste säkras med skruvar om det används utomhus eftersom det limmat med vattenlösligt inomhus-lim). Längtar hem för att se hur de ser ut nu. Där bor svartrötter, sommarlövkoja, morötter, ärtor, bönor, tomat, rädisor, rödbetor, majrovor, dill, koriander, lök, squash, butternut, vintersquash, asiatisk salladskål, aster, jordgubbar, ringblommar…

För övrigt har jag upplevt ett mirakel av växtkraft på betydligt närmare håll. Jag har haft problem med leden där tummen sitter fast i handen, hela våren. Som musarm fast i tummen. Det blev värre när jag kom hit till Seattle. Insåg att något måste börja göras, nästa läge var liksom typ mitella och att konvertera till vänsterhänt… Skannade snabbt igenom mina örtmedicinska kunskaper i huvudet. Hm, kamomill, det är ju bra till det mesta och kraftigt anti-inflammatoriskt. Och fanns i huset. Sagt och gjort. Efter första koppen kamomillte var tummen redan något bättre. Efter fem koppar helt botad. Ingen kvarstående värk. Och den har alltså varit kronisk sedan typ februari.

Det är dunderkraft i växtsubstanser, helt klart.

Musarmsdödaren:

Förra sommaren plockade jag johannesört, rölleka, och gråbo. Superväxter!

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *